Idag fick jag en alldeles fantastisk bild från min finaste och bästa vän. En bild på hennes lilla bebis som väntas komma i september. Jag blir så blödig av ultraljudsbilder. Dem är så vackra men samtidigt så overkliga. Jag kan än idag inte förstå att Maggan har fått plats och legat i min mage. Med tanke på min väns mages storlek så vågade jag att gissa på könet och det visade sig vara helt rätt. Nu bara väntar jag på att det ska bli september och på att få bebis mysa.
TRÖTT
Jag är så trött. Så fruktansvärt trött. Jag hade helst bara velat dra masken över ögonen och somna om i några timmar till. Jag fattar inte varför jag är så förbaskat trött hela tiden. Dygnet runt så går jag som en zombie och har snart gjort ända sedan i höstas. Det är ju ljust ute, lite soligare och varmare om dagarna.. jag förstår inte!! Reser jag mig inte upp snart så lär jag göra min första, kanske andra eller tredje försovning, men just nu hade det känts guldvärt.
HELG
Helgen har bestått av tre års kalas, skön kväll på landet hos mamma och pappa, långfika med farmor, farfar och faster, städning, dammat av cykeln, middag hos farmor och farfar.. och som avslut på allt detta så visar dem solsidan på tv. I min ensamhet sitter jag och gapskrattar.
-det luktar gammal navelsträng här inne.
Haha!! Bästa på länge.
-det luktar gammal navelsträng här inne.
Haha!! Bästa på länge.
JOBB
Vissa dagar är lite mindre roliga på jobb medan andra är helt fantastiska. Vid matbordet får man lite mer tid att prata med var och en och det är oftast då dem roliga kommentarerna kommer. Idag diskuterade vi rådjur och att man kanske oftast brukar se dem ute på fälten när man åker bil.
Flicka 4 år: Ibland när vi åker bil och mamma kör så kommer det vilddjur på vägen.
Jag: Vad är ett vilddjur?!
Flickan: Det är ett djur som bor vid vägen och som vägrar att flytta på sig när man ska köra på vägen.
Flicka 4 år: Ibland när vi åker bil och mamma kör så kommer det vilddjur på vägen.
Jag: Vad är ett vilddjur?!
Flickan: Det är ett djur som bor vid vägen och som vägrar att flytta på sig när man ska köra på vägen.
LITEN vs STOR
Man är inte tuff när liten är sjuk. I tre dagar har jag suttit inne med en kräksjuk liten tjej och i vanlig ordning så lyckas matte pricka in rätt dagar att jobb och sova borta. Både fredag och lördag natt har hon fått sova uppe i vår säng, tätt ihop krupen intill mig. Hon har vägrat att släppa mig på tre dagar och gud nåde om jag har lämnat soffan för att gå på toa. Så fort hon har hamnat nära mig så har hon lugnat sig och till vanligheterna hör absolut inte att hon sover i vår säng, eller ens har ro till att somna där uppe.
Idag har känts lite bättre. Matte har varit hemma några timmar och jag kom ut på en löprunda. Ikväll tänkte jag lägga henne i sin egen säng eftersom det är jobbdag imorgon och jag sover uruselt med henne i sängen. Och det är just i dessa stunder som jag inser hur jäkla bortskämda vi har varit med M under hela tiden. Ikväll skrek hon något hysteriskt och bara jag nämnde att gå och lägga sig så hoppade hon i sängen och skrek ännu högre. Så fort jag närmade mig så klamrade hon sig fast på mig och vägrade släppa taget. Som ett brev på posten efter allt kräk så har en förkylning smugit sig på henne och jag tror också en och en annan tand håller på att titta ut. Detta är så ovant för mig för i vanliga fall så stoppar jag om henne, säger god natt och går ut ifrån rummet och detta har jag/vi kunnat göra ända sedan hon var 4 månader. Hon har alltid sovit hela nätterna och skämt bort oss med sovmorgnar fram till 9, 10, 11 och till och med 12 på dagarna. Att se sin lilla så ledsen och hysterisk skär rakt igenom hjärtat på en.
Det är också i sådana här lägen som jag kan bli lite rädd för henne när jag ser hur jäkla envis hon är. Hon skriker och skriker och skriker och säger NEJ väldigt högt och tydligt. Hon ger sig verkligen inte. Det är som om hon har ett falköga på mig och så fort jag tänker tanken på att resa mig och lämna rummet så börjar vi om från början igen.
Ibland är det inte lätt att vara stor heller!!
Idag har känts lite bättre. Matte har varit hemma några timmar och jag kom ut på en löprunda. Ikväll tänkte jag lägga henne i sin egen säng eftersom det är jobbdag imorgon och jag sover uruselt med henne i sängen. Och det är just i dessa stunder som jag inser hur jäkla bortskämda vi har varit med M under hela tiden. Ikväll skrek hon något hysteriskt och bara jag nämnde att gå och lägga sig så hoppade hon i sängen och skrek ännu högre. Så fort jag närmade mig så klamrade hon sig fast på mig och vägrade släppa taget. Som ett brev på posten efter allt kräk så har en förkylning smugit sig på henne och jag tror också en och en annan tand håller på att titta ut. Detta är så ovant för mig för i vanliga fall så stoppar jag om henne, säger god natt och går ut ifrån rummet och detta har jag/vi kunnat göra ända sedan hon var 4 månader. Hon har alltid sovit hela nätterna och skämt bort oss med sovmorgnar fram till 9, 10, 11 och till och med 12 på dagarna. Att se sin lilla så ledsen och hysterisk skär rakt igenom hjärtat på en.
Det är också i sådana här lägen som jag kan bli lite rädd för henne när jag ser hur jäkla envis hon är. Hon skriker och skriker och skriker och säger NEJ väldigt högt och tydligt. Hon ger sig verkligen inte. Det är som om hon har ett falköga på mig och så fort jag tänker tanken på att resa mig och lämna rummet så börjar vi om från början igen.
Ibland är det inte lätt att vara stor heller!!
MORGON
Just nu sitter jag och äter frukost. Fortfarande är det tyst och lugnt, till och med uppe hos grannarna. Peps sticker upp huvudet då och då från soffan. Jag njuter av detta nu till fullo. Att äta frukost i min ensamhet (skönt och nödvändigt ibland), se solens strålar sakta trycka sig in över annexets väggar och inse att det redan är onsdag (snart helg igen). Jag njuter!!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)