Ibland kommer det en underlig känsla krypandes inombords, en känsla som "vill" att jag ska gråta eller få utbrott ibland för den delen också. Idag sa känslan att den ville att jag skulle gråta och då hade jag fått tips om en perfekt film för det. Jag vet hur jäkla sentimental jag är och att jag borde lyssna på min sambo som snällt ber mig undvika gråt-filmer, men jag kan inte och ju mer känslosamma filmerna är dessto bättre tycker jag att dem är. Nu ligger jag här två timmar senare och kan inte andas genom näsan så mycket snor där är och tårarna har runnit längs med hela kroppen. Filmen heter The Impossible. En sann berättelse om en familj som råkar ut för tsunamin. Mer tror jag inte att jag behöver berätta. Gillar du att stortjuta så är det en film för dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar