KNIP

Ångesten är hög!! Imorgon går jag tillbaka till jobb efter lite mer än 14 månader hemma med min älskade lilla. Fast att jag vet att både sambon och dagis kommer att gör sitt yttersta och bästa för henne så drar det sig ändå lite i magen att behöva lämna henne hela dagar och inte veta vad dem eller hon har för sig. Nästan varje dag har jag fått se henne vakna med ett leende på läpparna och gnugga sömnen ur ögonen, ha fått vara hennes "föda" i 6 månader, fått trösta henne när hon har blivit ledsen, fått ta hand om henne när olika sjukdomar gjort sig påminda, fått se henne skratta, gråta, lära sig sitta, börja krypa, börja leka och fått höra hennes första ord; mamma!!
Det känns så fruktansvärt vemodigt och bara tanken på att tiden hemma med en liten är slut för denna gången gör det inte lättare.



Älskade tok unge!