För exakt 6 månader sedan så var pyret ute, mannen log och sov med henne i sina armar och jag var hög på alkoholfri cider och pigg som en lärka, trots en förlossning utan smärtlindring(!!). Iallafall så är det hela 6 månader sedan som vår lilla fis tittade ut. Jag måste bara få säga det; Fan vad tiden går fort!!! Nu ligger hon bredvid mig och försöker sig på att sjunga. Det är lite oklart vilken låt hon försöker sig på men en hög stämma kan jag allt garantera att unge har. Fina fina unge. Trots marathon lopp mellan sovrum och barnrum på nätterna, diareer, kräkningar, bad mood-dagar och en envishet av stål så älskar jag dig överallt annat. Du är den absolut bästa oplanerade saken som gjorts.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar