Jag hatar att tacka nej, att inte kunna ställa upp och hjälpa alla andra och framförallt att behöva ta emot hjälp. Utan att känna efter och för att inte göra folk besvikna så tackar jag alltid ja och hjälper till så ofta och mycket jag kan. Så länge nära och kära mår bra så mår jag bra. Men nu helt plötsligt så ska man börja tänka på sig själv och på vad som komma skall. Hur gör man?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar