Igår var jag på kyrkogården och la blommor och tände ljus för morfar och för Melba. Tre stora, röda rosor med ett ord för varje ros; Jag älskar dig! Idag är det ett år sedan som jag var tvungen att fatta ett av det svåraste besluten i mitt liv. Allt som jag hade planerat, hur det skulle gå till och bli efteråt, var nu som bortblåst och jag var tvungen att ta ett beslut här och nu. Hela 8 fantastiska år fick jag tillsammans med henne. Det är dem åren som gjorde mig till den jag är idag och jag är mina föräldrar evigt tacksamma för att dem lät mig få ha henne. Det går inte en dag utan att jag tänker på henne, hennes ljusa mjuka päls, hennes gnäggande när jag kom, hennes tokigheter trots hennes ålder.. Jag saknar henne grymt mycket men genom min tatuering så kommer hon alltid att vara med mig. Tack underbara Melba för allt du gav till mig. Jag vet att du har det jätte bra på de gröna ängarna där betet aldrig tar slut, där solen alltid skiner och där du kan galoppera hela dagarna utan att känna minsta smärta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar