Just nu är friidrotts em i full gång. Det är inte så att jag sitter bänkad men jag har inget emot att titta på det. Det enda som gör det jobbigt att titta på det är att jag gråter floder när någon vinner. Jag kan inte hjälpa det, men när man ser någon bli så glad och vet att dem har tränat och kämpat så länge så går det inte att hålla tillbaka tårarna. Känslomässigt rubbad kan det kallas, I don't care, jag gråter endå..

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar