Harrom natten kunde tararna inte sluta rulla ner for mina kinder. Jag tankte pa vad som vantade nar jag kom hem och aterigen ser jag dig framfor mig. En frisk, sprallig, tokig, gammal dam i sina basta ar. Alltid med oronen framat och lera i bade man och svans. Jag vet att jag gjorde ratt men kan fortfarande stalla mig fragan om det verkligen var.
Jag saknar dig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar