gredelin

Vissa dagar känns det som om man står på toppen, andra dagar känns det som om man är längst ner på botten. Idag har inte varit någon speciell dag. Dagen har bestått av måsten och tidsfördriv. Vissa stunder känner man sig peppad och redo att möta världen men så inser man plötsligt var man egentligen står och allting kommer smygandes tillbaka. Man grubblar över om man sagt för mycket eller för lite, om man gjort rätt eller fel. Men så slår det mig.. jag har blivit uppfostrad till att alltid säga sanningen oavsett hur ont den än gör och att göra det som känns rätt för dig själv. Därför vet jag om att jag inte kan ha begått något större fel eftersom jag alltid gjort det som känts rätt och inte sagt något som jag ångrar. Tyvärr så passade man endå inte in.

Mister man en står där tusen åter?!
Tiden går men minnena består.

Just nu blir jag bara så jäkla förbannad på vissa som beter sig så fruktansvärt dåligt utan att ens få dåligt samvete för vad de har gjort eller sagt. Folk som jag trodde var vuxna människor visar sig vara barn som fortfarande sitter i sandlådan och kastar sand på varandra när det väl kommer till kritan. Detta jävla omogna snacket och stilen får mig att vilja kräkas. VÄX UPP!