gredelin

Igår kände jag att det var alldeles för länge sedan jag träffade Kicki så jag bestämde mig för att efter stallet köra upp och hälsa på henne i Kristanstad. Vaknade kl 02.43 i natt och kunde verkligen inte somna om. Förstår inte varför jag har börjat vakna så jäkla tidigt. Kl 6 kom Kicki upp och då var det dags att morgon fodra hästarna och mocka de 12 boxarna. Efter frukost tog vi varsin häst och red ut på. Ingen lätt match att få stela kör hästar till att släppa efter. Förmiddgaen ägnades åt att köra två enbet och ett par. Rätt mysigt att sitta med på vagnen och snacka skit med Loppan. Till lunch var jag tvungen att köra hem igen för att hinna med min egen häst innan det blev mörkt. Jag tror på att om man har egen eller egna hästar så ska man inte jobba med andras hästar, jag tror att man inte uppskattar sin egen häst lika mycket då och att intresset allt mer svalnar.. det är bara vad jag tror. Det var skönt att få träffa Loppan och kunna hjälpa henne lite med alla de sysslor som hon ska hinna med varje dag.


Ligger i soffan och sneglar på fjärde och sista säsongen av O.C. Det får mig att tänka på hur lätt det mesta verkar vara i tv världen och hade det varit i den verkliga världen så hade allt rasat för länge sedan. Kanske för att i tv världen så kämpar folk längre och förlåter varandra för allt medans i det verkliga livet så ger man lättare upp istället för att egentligen ge det ett försök.
På tv så köps det massor av blommor, sexiga underkläder, det bjuds på middagar och man dyker upp i precis rätt tillfälle, kanske för att säga förlåt eller jag älskar dig. Precis så skulle jag vilja ha det ibland, inte alltid men just när man behöver det, just när allting känns surt och tårarna faller, just då vill jag att det ska vara rätt tillfälle. Jag vill inte vara den som ger upp men jag vill heller inte vara den som bara ska stå ut med allt och kämpa utan att få något tillbaka. Jag hoppas på att det rätta tillfället dyker upp snart, just nu behövs det mer än någonsin.