Helgen

Äntligen börjar saker falla på plats. I onsdags tog jag mitt och Melbas pick och pack och flyttade till Annelöv. Folk ska verkligen inte skaffa djur om man inte har tid eller erfarenhet. Idioter! Nu trivs vi jätte bra hos Andrea och allting funkar så bra. Melba anpassar sig bättre än förväntat. I helgen har det blivit mysiga höstpromenader med Mattias och Douglas. På kvällen blev det en snabb runda i stan som absolut inte visade upp sin bästa sida. I lördags vinkade jag av min älskling, svärfar och svägerska som kommer att befinna sig på den transibiriska järnvägen i 2 veckor. Skulle ha haft deras flygning till Moskva men eftersom jag inte har fått godkänt från flygläkaren så förblir jag sjukskriven 2 veckor till. I lördags kväll körde jag ner till flyinge för att tillsammans med min syster titta på auktionshoppningen. Kände sig lite halvt utanför när man inte kunde vara med och lägga bud i 500.000 kronors klassen men kul och se alla lovande unghästar. Idag var jag tvungen at bege mig till Hyllinge för att få tag på glucosamin till Melba och nu på kvällen blev det pizzakväll med familjen och Zorro. Så gott! Får bli en söndagsfilm utan sambo när jag kommer hem.

Kaos

Vår data är fortfarande på lagning, hinner därför inte uppdatera allt som händer.
Just nu har det hänt alldeles för mycket i mitt lilla liv. Försöker stå stadigt på mina båda ben utan att ramla. En stor kärleksfull kram är vad jag önskar mig.

Tro och tvivel

En vecka sedan jag skrev. Beror på att vår kära dator har gått i sönder och är på lagning.
Sitter hemma hos mina föräldrar nu. Var och tittade på Mattias första bandymatch innan tillsammans med Malin. I tredje period körde jag ut till Melba för att ge henne mat och kolla hur den fruktansvärt långsamma utvecklingen går i stallet. Allt skulle vara klart i somras men så blev det inte. Jag har iallafall fått en boxdörr nu, bara gallerna som saknas men som blir försenade hela tiden vilket resulterar i att hästarna får bli ute tills de är färdiga. Börjar tappa tålamodet.
Denna veckan har varit något av den längsta. Den började dåligt och gud vet hur den ska sluta.
Pendlar mellan tro och tvivel, kärlek och hat och skratt och tårar. Hur kan människor vara så olika så att man inte förstår vad det är den andra personen menar. Att man bara ser bort från allt.. förstår absolut ingenting. Det är vi mot andra och inte andra mot oss.
Jag hoppas innerligt att folk i denna staden börjar växa upp och bete sig som vanligt folk. Ger fan i att sprida rykten och försöka förstöra för andra. Att de börjar leva sitt egna liv och inte andras.
Jag hoppas!